Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påsken på Sjöboda 131
flickan alldeles givet, att det är värre än det är. Av
den anledningen behandlade Mirjam Verna med nästan
samma kärva myndighet som hon behandlade alla
andra, och detta behagade den lilla bortskämda
sjuklingen på ett underbart sätt. Aldrig kände hon sig så
levande, så vanlig och verklig som i sin kusin Mirjams
sällskap.
Mirjam, som stod ensam i köket och packade upp
de medförda förråden, under det att de övriga voro i
hönshuset efter ägg, hade en sträng och missnöjd min
i sitt prinsessansikte. Hon hade funnit två flaskor
Chambertin och två buteljer Madeira bland packningen.
I detsamma hördes ett nödrop:
»Göran, kom för guds skull, Mirjam har fått tag i
spriten!»
»Jag törs inte!»
»Seså Mirjam», sade Bertil ödmjukt, »du skall få
vara så nykter du vill, men inte kan vi andra dricka
kokt mjölk hela påsken!»
»Kokt mjölk är mycket närande», sade Mirjam.
Göran kom nu fram och tog Mirjam om handloven:
»Söta, stränga Mirjam!»
»Egentligen vore det min rättighet att konfiskera
alla era rusdrycker», sade Mirjam bistert, men man
såg på hennes min, att faran var över. »Men efter ni
är såna karlar med spriten, kan ni se efter att vi har
ved och vatten, det är också karlgöra.» Gossarna
försvunno som en blixt. Göran avskydde visserligen allt
slags karlgöra, men det fanns icke så mycket, han icke
skulle velat göra för Mirjam.
Det var häxornas natt. I den täta vita dimman,
som svepte om huset, så dödens kall, att väggarna
ryste av köld, kunde döljas allt otyg i världen. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
