- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
143

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Påsken på Sjöboda

143

»Skål Göran», sade Mirjam lugnt, »jag har också
stått ute och frusit, innan jag kunde tas in och
användas, så det är inte så tokigt.»

»Ja, det må jag då säga», sade den stackars tant
Alma, »att maken till ton har jag aldrig hört. Jag
förstår inte er utmärkta mamma, lilla Ingår, som släpper
er ut så här ensamma i en villa, unga flickor och
unga män.»

»Min mamma säger», svarade Ingår och såg på
tanterna med sin öppna blick, »att det finns ingenting,
som hon inte vågar släppa mig på, ty hon litar på mig.»

På eftermiddagen kommo ett par gummor på besök,
och ungdomen begav sig ut på vandring. Den unge
prästen var betagen i Verna. Systern Ingår var
mycket söt och lustig, men Verna var den mest blomlikt
ljuvliga han sett. Dessa goda, rörande ögon, den vita,
blåskuggade hyn, den lilla barnsliga munnens vemod
utövade på honom en sällsam och bitter tjusning. Hon
hade icke något sjukligt utseende, men det stod
omkring henne en sval fläkt av evighet, ett sken, som
från en öppnad dörr icke långt borta, som gjorde att
man anade hennes öde.

Under promenaden kommo de efter, och han lade
hennes arm i sin.

»Vet ni», sade Verna med ett fullkomligt förtroende,
som rörde honom och gjorde honom förlägen på en
gång, »jag tänker så mycket på det ni predikade om:
uppståndelse. Ibland kan det komma över mig ett
tvivel, eller är det bara en tomhet i mitt hjärta, så att
jag ingenting vet, men i dag är det så lugnt, och jag
är så viss, att jag icke skall dö, då jag dör.»

Han hade den unga finkänsliga människans
skygghet för att tala om andliga ting så där utan vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free