Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Elin. Wägner
»Jo, jag vill ju ingenting hellre. Ser du, jag visste
genast, när jag såg honom — Lars — att den hade
jag velat ha om jag skulle varit som andra. Det
betyder –—»
»Att du tycker om honom», viskade Ingår.
»Ja», sade Verna lika lågt med bortvänt ansikte,
»ja, det förstår jag själv. Det är så märkvärdigt, jag
trodde verkligen inte, att det skulle hinna hända. Du
tycker förstås det är så tokigt alltihop, men ser du,
jag känner på mig, att detta har inte hänt för inte. Det
har hänt för att jag skall se ut en bra man åt dig
innan jag dör. Du må tro det är en sak, som jag
tänkt länge på.»
Det föll inte Ingår in att skratta.
»Du har såna idéer, Verna», sade hon. »Inte vill
han det, till en början.»
»Jag har redan talt med honom», sade Verna.
»Nej, men Verna, du lilla dumsnut», Ingår höll på
att bli häftig, men hejdade sig, »hur kunde du?»
»Ja, ser du», sade Verna, »det är en fördel, när man
skall dö så snart, man kan så mycket, som andra inte
kan. Förstår du», sade hon djupt allvarligt, nästan
högtidligt,» han tycker om mig. Och då sade jag honom
att det var bättre, han tänkte på dig.»
»Vad sade han till det», frågade Ingår,
aderton-åringen.
»Det minns jag inte riktigt», sade Verna. »Jag tror
det var: Er kan man inte neka någonting — kan man
väl, Ingår?»
I dörren stod Göran, helt hjälplös med en duk i
handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
