- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
156

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

Elin. Wägner

när han ställde till sina berömda helaftnar, nej, då var
det Tora, som hämtades i bil, då voro hans gifta
kamraters fruar med, ja även den förmögna väninnan,
som Tora velat ha till svägerska, och han blygdes icke
att göra henne sin kur.

»Men det skall bli slut med detta», tänkte Tora.
Hon suckade litet; drömmen att få den liktänkande
väninnan och hennes förmögenhet i släkten, den gick
nu, men rätt skall vara rätt. En sån egoist, men det
skall vara en karl till det!

Efter den dagen började Tora titta efter flickan i
alla butiker, bakom alla kassaburar, och en dag fann
hon henne. Tora hade följt sin väninna in i hennes
fars stora varuhus, och då hon såg sig omkring efter
det lilla ansiktet hon mindes, tyckte hon sig känna igen
det vid en av kassorna. Hon gick närmare; det var en
späd, blond flicka med små fina drag, hon var ung,
men ändå litet bleknad. Hennes klädsel var ovanligt
nätt och prydlig, och då nu väninnan, som var mycket
social, talade med henne, hörde Tora, att flickan hade
en vänlig röst. »Fröken Nilson ser trött ut», alltså
fröken Nilson, men därmed kom man icke långt, det
gällde finna någon förevändning att göra bekantskap.
Hon kom i håg att hon hade tjugu kronor i guld på
sig, gick fram till kassan och sade: »vill fröken Nilson
vara så vänlig och växla?»

»Jo, naturligtvis, var så god!»

»Tack så mycket, adjö.»

Frestelsen låg nära till hans att säga: »Vill inte
fröken äta middag hos mig om söndag?» men hon tvekade
för väninnan, som stod bredvid. Nå, så gick man in
i morgon i stället, och när början väl var gjord, tog
man henne med på teatern, på möten, man skulle lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free