Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Elin. Wägner
»Han sätter förfärligt mycket värde på er.»
»Ja», sade Tora, som antog att flickan lidit ibland,
»men hata mig inte för det–»
»Ja, men jag kan ju inte mäta mig med —»
»För ni har ju bara gott av det», avbröt Tora.
»Bara gott, säger fröken? Jag kan inte begripa,
varför i Jesu namn fröken vill göra något för mig?»
»Å, ni är ju kvinna», sade Tora, och tillade litet
osäkert, då hon såg hur Gertrud stirrade, »och vi skall
väl hjälpa varandra.»
Gertrud stirrade verkligen. Hon använde för det
första aldrig ordet kvinna, vilket hon fann, ja,
opassande. För det andra hade aldrig en sådan tanke vaknat hos
henne, som att man skulle hjälpa varandra bara för
det. Stå på sig fick man, och sköta sig så gott man
kunde. Men ... Så mycket bättre. Gertrud uppskattade
till fullo risken av Toras mellankomst när det gällde
att påverka Birger, risken men också chanserna för
lycklig utgång. Hade det varit för fyra år sen, hade
hon svarat: jag klarar honom själv. Men på fyra
sådana år lär man sig att bli ödmjuk och tacksam,
tänkte Gertrud.
»Jag trodde inte alls att fröken var sådan», sade
hon sedan för att vara litet älskvärd och nå fram till
ett tack. »Se, jag har alltid trott», tillade hon med en
obeskrivlig min, »att damer med sån där akademisk
bildning skulle förakta oss andra vanliga dumma
stackare som — -— -—»
»Som vad?»
»Tja», sade Gertrud och kastade upp huvudet,
»som tyckte det var något att sträva efter att bli gift.»
»Hm», sade Tora, förbryllad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
