Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tvärstannade häpen ett par steg innanför
tröskeln.
»Vad vill det här säga? Fru Brant!» Ljuset från
dörröppningen bakom honom belyste dunkelt en
hopkrupen kvinnogestalt i soffan; han såg en ryckning
genomfara hennes varelse, och ett tårdränkt ansikte
tittade upp ur kuddarna för att blixtsnabbt dyka ner
igen.
»Har ni gråtit?» frågade han tafatt och gick
närmare.
»Ja», kom det med en rest av den näbbighet, som
hon gärna anlade inför män, »men det har väl
aldrig ni?»
»Nej», sade han, »nej, det bär sig inte –-»
»Nej, naturligtvis», mumlade hon halvt förtrytsamt
bland kuddarna. Det var hennes fasta övertygelse att
av världens alla sorger hade de nittionio hundradelarna
kommit på kvinnans lott. En hundradel var given
mannen, och den lade han på kvinnan, så snart det bar
sig. Därför beundrade hon honom också, det var
mycket enkelt.
»Varför kom ni hit ?» frågade mannen i allvarlig ton.
»Visste ni inte vem som var här?»
»Jo», svarades från soffan. »Min man! Och det var
därför jag kom.»
Mannen i dörren suckade omärkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
