Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen och körsbären 175
Vad gick åt doktorn? En sådan fråga, skulle man
svara på den? Men om man inte gjorde det, kanske
han trodde, att man inte visste varför.
Men vet jag det då?— frågade hon sig själv. Nej.
»Han är så manlig och ståtlig», började hon. »Den
han kallar på, den måste följa, han kommer en att tro
att man är nödvändig för hans liv.»
»Men nu, nu, sedan ni fått en så bitter erfarenhet
av att allt vad han säger är lögn?»
»Ja, då är det så dags, men det var inte lögn, för
han menar det i det ögonblicket. Förresten, vem kan
förklara. Han har kärlekens gåva, det är alltsammans.»
»Kärlekens gåva!» upprepade doktorn med darrande
röst. »Han som ingenting vet om vad kärlek är, han
som inte ens har en aning om att den gåvan finns och
fattas honom! Jag har alltid beklagat honom för hans
ytterliga fattigdom, när han nu ändå ägnar så mycken
dyrbar tid åt kvinnorna.»
»Har ni beklagat honom! Ni!»
»Ja», sade han, »trots allt.»
»Men ni är ju oresonlig. Ni måste tycka mycket
illa om honom.»
»Ja», sade doktorn, »men det är inte därför.»
»Får jag veta varför?»
»Om detta», sade han, »har jag många gånger talat
i tankarna med bävan och med er. Måste man inte
beklaga, har jag tänkt, den, som alltid älskar minst,
den, som i alla förhållanden är den snålaste, som
ingenting har att ge, bara kan ta emot och inte ens det
en gång?»
»Men den har också lidit minst», svarade hon med
en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
