Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen och körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen och körsbären
177
av dem att bo i med henne. Och därunder växer
ständigt hans ömhet för detta levande väsen vid hans sida
och får tryggare grund. Hon förändras och dock är
det alltid hon. Han vet, att han aldrig blir färdig med
henne.»
»Ni har en mycket fin uppfattning», sade hon halvt
motvilligt.
»Jaså, det tycker ni? Men kärlekens gåva har
ännu många andra egenskaper, som de andra inte anar.
När en man går ständigt omkring och söker vad han
kallar förströelse och klagar över att lyckan är så kort,
fast han skulle bli förtvivlad om den räckte längre,
då anar han inte, att den lust, som aldrig dör, smakar
aldrig han, som äter kvinnor som körsbär för det
mjuka köttets skull. Den finner man blott, om man har
kärlekens gåva.»
När han slutat, överfölls han plötsligt av en
otrolig blyghet, av skam över att ha öppnat sitt hjärta; han
kände ingen sympati emot sig, han vågade icke se på
henne, satt med huvudet sänkt och hörde hur hon rörde
sig på soffan, otåligt som om hon vore uttråkad.
»Jag undrar vad de gör där inne», sade hon slutligen
generad, oviss om hur hon skulle bäst avrunda
samtalet.
Han reste sig hastigt, besviken och tom. Hur skulle
han någonsin mer kunna tala med henne i sina tankar.
»Ja, och så gör ni vad ni kan för att jag blir antagen
som elev», bad hon och reste sig också.
»Jag beklagar», sade han kyligt, »men det kan jag
inte. Ni är inte bland de antagna.»
»Vad säger ni?» frågade hon bestört. »Hur har de
kunnat vara så orättvisa?»
12 — Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
