Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett enskilt rum å Nackanäs värdshus sutto fem
unga män. Samtalet hade varit stormigt; för
ögonblicket var det dödstyst i rummet, men att stormen endast
drog andan, det såg man på de rynkade pannorna och
de snabba, sura blickar, som korsade varandra. Vid
övre bordsändan satt idrottsklubben Envigens
ordförande, och man såg på hans min, att han för sin del
fullkomligt uppgivit att reda ut situationen, vilket är
just vad en ordförande aldrig får uppge. Mitt
framför honom stod på bordet ett läderetui, och mot dess
röda sammetsfoder vilade ett litet damguldur, vilket
esomoftast var föremålet för såväl hans som de övrigas
förebrående blickar.
Ställningen hade åtminstone fem minuter varit den
här beskrivna, då en av de fem reste sig, drog två av
kamraterna bort i ett hörn och inledde en viskande
konferens.
»Det kan ni väl förstå är omöjligt, gossar», sade
han, »att ge fröken Svea klockan bara för det att
ordföranden, hm. Ska det vara profil, jag bara frågar,
och s å’ n a tänder! Vad tycker ni att ’Tvekampens’
medlemmar skall säga, om de hör att hon fått priset i
Envigens skönhetstävlan? Där ser man vad envigarna
har för jäntor, när den där Svea är den vackraste.»
»Jag bryr mig inte ett dugg om vad Tvekampen
säger, dom kan man alltid ge vid nästa match», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
