Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Elin Wagner
Svea är vackrast och den andra Lillemor Nilsson, och
det är hans rättighet, hans skyldighet till och med, men
vi får inte tänka på vad vi som män ser hos våra
kvinnor, utan–»
»Är det Agda, som ligger på botten av alltihop, så
fram med henne genast», avbröt ordföranden, otålig,
»klockan är sex.»
»Fröken Agdas utseende angår ingen mer än mig»,
svarade Landsberg stolt, »och hon vill lika litet ha
priset som jag ge henne det. Men Agda ligger ändå
på botten, för det var hon, som visade på en dam på
båten och sa till mig: den lilla guifiman skulle ha
priset, hon är den sötaste av allesamman.»
Nu var det sagt och Landsberg teg med händerna i
fickorna, under det de andra pratade i munnen på
varandra:
»Landsberg har blivit tokig! En gammal käring, nej,
håll i mej.»
Ordförandens klubba bragte slutligen tystnad, och
då gick Landsberg fram till fönstret:
»Där sitter hon», sade han och sänkte rösten till
viskning.
På en bänk i närheten satt en fågeltunn liten gumma
med silvervitt hår, små, fina, lätt skrumpna drag och
äppelskära kinder. Hon var fattigt och omodernt
klädd men utsökt prydlig, och hennes små
halvvants-klädda händer skalade just nu en apelsin med en
silverkniv under rörelser så lätta och graciösa som en
ekorres. Hon var fullkomligt omedveten om de fem unga
männen, som betraktade henne.
När hon var färdig med skalningen delade hon
apelsinen i klyftor, som hon förde med kniven i mun,
och såg hela tiden stillsamt förnöjd ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
