Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nini - III. Väskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Elin. Wägner
Hon såg på honom förvånad genom tårarna och
nickade, men vågade ej fresta rösten med tal. De
vände sina steg upp mot den tomma, söndagsslöa
Birger jarlsgatan. Där var djup modd efter ett försenat
snöväder, och han gick och gav akt på hur
gränslöst nätt och behändigt hon förde fötter och kjolar, så
att hon uppnådde att vara fin och ren, medan han
själv som alla andra var hopplöst våt och smutsig.
När de hade gått litet, började hon berätta,
förvirrat, med svävande röst.
Där hade samlat sig en del folk på refugen under
väntan på röda vagnen, och hon trodde att det var då
det skett. Väskan hade plötsligt varit öppen.
Förskräckt hade hon känt efter det dyrbara kuvertet —
det var borta. Och när hon fick sinnesnärvaro att se
upp och omkring sig, stod hon ensam på refugen, och
den röda försvann nedåt Stureplan.
De hade nått hörnet av Odengatan, då han stannade
vid en tanke:
»Er middag?»
Hon skakade tragiskt på huvudet.
»Visst skall ni äta i alla fall», sade han allvarligt.
»Det måste man! Kan vi inte följas åt till något ställe
här i närheten, som ni känner till? Så får vi talas vid
hur vi skall göra med er förlust.»
Nini vaknade till, och han såg att hon först nu
märkte honom.
»Så snällt!» sade hon, och de veko in på Odengatan.
Om en stund stannade hon framför en liten restaurang,
och de gingo in. Det var en medelstor, mycket städad
lokal, fullsatt av medelstora, städade människor. Vid
ett fönsterbord satt en ung och barnslig präst, klädd i
ämbetsdräkt, och åt kalvstek ovanpå dagens möda. En,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
