Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Elin. Wägner
mande ras, »att det plötsligt har blivit alldeles tyst
omkring oss?»
»Jag tycker att det alltid är så», svarade hon.
Men han tänkte på hur många gånger han plågats
av stoj från våningen ovanpå, av högljudda röster inne
från våningen, av obehaget att aldrig veta sig ostörd,
av telefonringningar och vagnskrammel. Det kom ett
uttryck av otålig förvåning i hans nervöst rörliga
ansikte.
»Men känner du då inte på dig», återtog han, »att
det är något ovanligt i dag? Som en mur av tystnad
omkring oss.»
»Den känslan har jag haft», svarade hon, »sedan
jag började älska dig.
Numera är det ju bara du och jag i världen.» Hon
flyttade sig plötsligt närmare intill honom, och han
förnam i hennes lemmar en skälvning av kärlekens
olidliga fasa: ty något kan hända, man kan bli lämnad
ensam, man kan få leva kvar i en löjlig och död värld.
Ömheten slog upp som en låga inom honom, och han
slog armarna omkring hennes skuldra, för att hon åter
skulle känna sig alldeles trygg. Men om en stund
måste han åter tänka på yttervärlden.
»Om du vill lyssna», sade han, »så måste du höra
långt bakom tystnaden ett svagt sorl, hör nu hur det
växer, och nu avtager det igen, lyssna!»
»Ja, ja», sade hon med en tålig suck, och såg upp
med ögon, mörka av andra tankar, »men detta sorl,
som jag kanske hör efter du önskar det, kanske icke,
vad betyder då det?»
»Menar du verkligen, älskade», frågade han, smått
stolt över att vara så mycket för en kvinna, »menar du
verkligen att du glömt vad som sker i dag ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
