- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
244

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glöggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

Elin. Wägner

Hon svarade ingenting, men Gud bevare mig, tänkte
hon, för så farliga illusioner, som att jag icke skulle
kunna få det värre.

»Nej, ser du det», fortfor han, »och på det sättet,
minns det, intar du egentligen en stark ställning gent
emot ödet. Du hör till de befriade, som det icke mera
rår på, och du vet ändå, att över gudarna stod ödet.»

Han såg på henne från sidan, men hennes hållning
var lika knäckt, och ansiktet, så mycket han kunde se
av det, lika förstenat tåligt, fast hon stod över ödet.

»Du har visst aldrig drömt om», sade han retligt,
»att det kan vara lika vemodigt att skiljas från ett
lyckligt år som från ett sorgeår?»

»Jo, för all del.»

»Jag märker att du icke tror mig. Tänk dig in i min
situation. Jag skall inte plåga dig genom att närmare
skildra hur nästan kusligt väl det gått för mig i år,
och hur allt fallit mig till över förväntan, arbete och
arbetets lön, hälsa, familjelycka o. s. v. Tror du inte
att man med saknad och vemod ser ett så välsignat år
gå i graven?»

»Men intet av vad det givit dig, tar det ju med sig
dit», invände hon.

Saknad, tänkte hon, vemod, det kan han säga, hela
dagen har han ätit och druckit och varit glad, och han
hade aldrig satt sig här hos mig och talat allvar, om
inte frun gått ut i köket för att blanda till glöggen.

»Jag hade nästan trott, att du skulle lärt dig förstå
bättre än så under det här året», sade han. »Det
djupaste vemodet ligger ofta dolt i lyckan.»

Nu var det hon som såg på honom, och hela denna
ljusa, präktiga belåtenhet, som spetsade lyckan med
vemod som likören med konjak för att den skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free