Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Öfversikt af likbränningsreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller åtminstone ogärna tänka på döden, så må man ej
förtänka dem, hvilka sysselsätta sig med reformfrågor
inom begrafningsväsendet, om de likasom Grimm stanna
inför detta: "vi kunna icke".
Det är denna blandning af vidskeplig fruktan för
det okända bakom dödens förlåt och motviljan mot allt
slags experimenterande vid de djupt allvarliga tillfällen,
då evigheten skymtar för vår syn, som ger ett från fädren
nedärft grafskick förmågan att segare än andra plägseder
trotsa tidens makt och oförändrat kvarstå, äfven om allt
annat skulle växla, regeringsformerna och sederna
förändras, kulturen ledas in i andra strömfåror och själfva
det religiösa åskådningssätt, af hvilket det en gång burits,
bli förbytt till ett annat. Sålunda hafva våra
stamförvanter vid Ganges stränder, hinduerna, uti många
årtusenden hållit fast vid likbränningen såsom ett heligt
arf från våra gemensamma förfäder, fastän de många
gånger under denna långa tid ombytt styrelsesätt och
religion och fastän likbränningen, sådan den af dem
utföres, ingalunda har enligt europeiska begrepp något
tilltalande hvarken för känslan eller förståndet. Det af
Zoroasters bekännare såsom heligt ansedda bruket att
utsätta liken för de vilda djuren motstod segerrikt
reformifvem hos Alexander den stores generaler och kvarlefver
ännu i denna dag hos parserna i Indien; ja, t. o. m. en
så rå plägsed som den att förtära liken hölls af en
indisk folkstam, kallatinerna, i sådan ära, att man ifrigt
försvarade den gent emot perserkonungen Darius’ försök
att införa likbränning.
Äfven vår världsdel har i tre, långt från hvarandra
skilda perioder, varit skådeplatsen för en uttänjd, delvis
bitter kamp mellan två grafskick. Det är likbränningen
och jordbegrafningen, som här hvar i sin ordning ryckt
fram för att göra den andra platsen stridig, uppburna
som de ömsevis varit af en ny mäktig kulturströmning.
Från den första af dessa tilldragelser är mycket för
oss okänt, enär den ligger 3 à 4,000 år tillbaka i tiden
eller uti det märkliga gränsskedet mellan stenåldern och
bronsåldern, då de indogermanska folken i Europa lärde
sig af stamförvanterna i Asien att utaf metaller, tillvärka
vapen och redskap. Den uppfinningen var en af de mest
genomgripande som någonsin blifvit gjorda, och genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
