Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Likbränningens företräden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det företräde hos likbränningen framför de andra
grafskicken, som skall bereda dess slutliga seger och en
gång gifva den allmän tillslutning äfven från prästerskapets
sida, är egendomligt nog ännu föga uppmärksammat.
Det består i den möjlighet, som likbränningen erbjuder,
att kunna förvara stoftet efter de aflidne i närheten af
människoboningarna, utan att därigenom känslan såras
af något oskönt eller hälsovårdens fordringar på ringaste
sätt trädas för nära. Härigenom skall man icke blott
kunna undslippa de högst betydande kostnader och
olägenheter, som äro förenade med likens fraktande till de långt
utanför städerna belägna begrafningsplatserna och med
de efterlefvandes besök vid de bortgångnas grifter, utan,
äfven kunna återgå till det af kejsar Konstantin införda
bruket att hedra de döda och bevara deras minne i kär
åtanke, genom att förvara deras stoft i församlingens
midt i eller invid templet. Detta bruk, som var så kärt
att det aktas såsom en af kristendomens hörnpelare och
ännu efter många århundradens kamp mot hälsovårdens
målsmän ej kunnat fullständigt utrotas, det skall en dag
återuppstå i förädlad gestalt och då ej möta gensaga af
någon. Den döda skall då ej mera såsom ett vederstyggligt
afskräde fraktas undan från vår syn och vårt minne, utan
förvandlas till hvit aska uti ett pietetens alla fordringar
tillfredsställande krematorium, hvilket till sina ljusa salar
äfven inbjuder arbetets slaf, då han känner behof af att
vända sina tankar från dagens id och knäfalla invid de
urnor, som gömma stoftet af hans bortgångna kära. Jag
yttrade i ett föredrag för 9 år sedan att, när vi en gång
hunnit dit, "då skall äfven i de aflägsna bygderna här
och där ett litet tempel höja sig, hvilket likasom en
katolsk kyrka äfven under veckans lopp inbjuder till besök
och allvarliga betraktelser, och hvarest den uppväxande
ungdomen skall lära sig vörda minnet af dem, som varit
bygdens heder, och såmedelst stärka det slaknande bandet
mellan sig och fosterjorden".
Låtom oss därföre rensa bort hvad som i det kristna
grafskicket finnes kvar från barbariets dagar, men behålla
det sköna som där finnes! Det blir därigenom mera
kristligt än hvad det nu är, ty det blir människan mera
värdigt.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
