Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spinnrockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett spinnrockshuvud. Men hon, som satt där, tycktes spinna
detta lika lätt och ledigt, som de andra spann fint lin.
Vad detta var för en, kunde inte lilljänta fundera ut. Det
var val någon, som var kommen till prästgården för lärdoms
skull.
”Stackars dig!” tänkte hon. ”Du har det inte gott. Du
står nog inte i gunst hos prästfrua.”
Fler var de inte i köket. Hon visste inte vad som hade
kommit åt henne, när hon hade tyckt, att de var så oändligt
många.
Allihop bara spann de och spann. Mor brukade sjunga
eller berätta sagor, medan hon arbetade, men här var de
moltysta allihop.
Prästfrun vinkade lilljänta bort till sig. Hon skulle ta upp
kardad bomull ur en korg, som stod på golvet, och räcka
henne, så att hon inte behövde böja sig ner.
Detta höll lilljänta på med aldrig så länge. Hjulen
snurrade omkring henne, och tramporna gick, och tenarna
sprang runt. Hon började bli yr igen, och hon fick lov att
göra sig desamma nyttiga frågorna, för att yrseln skulle
släppa taget.
”Hur många härvor garn kunde de hinna med att spinna
här på en enda morgon? Och hur många knippor med
garnhärvor kunde de allaredan ha hängande ...”
Men det var sant! Hon hade inte sett till prästdottern.
Hon borde väl ha suttit här och spunnit, hon såväl som
prästfrun. Fast det var kanske dumt att tro, att hon skulle
sitta och spinna bland pigorna. Det var hon för fin till,
förstås. Ett sånt lite fingergull som prästdottra!
Hon skulle ju ta Lövdala och hela socknen i arv. Hon
satt väl i förmakssoffan och broderade silkesblommor på
sidentyg.
Nej, vad stod det nu på? Det var visst någon, som ställde
till spektakel. Prästfrun vände huvudet gång på gång ner
emot dörrn.
Det var så långt lidet nu, att det började dagas. Det kom
insilande en grå dager genom de små fönsterrutorna. Även
så långt framme i rummet, som där lilljänta stod, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
