Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hon hela våren trugat henne att resa, men hon visste
väl, att mormor skulle inte komma åstad, om hon inte
följde henne.
Det föll henne in, att hon borde be söta far, att han
skulle sätta ut dag för resan. Men tänk, att hon drog sig
för det! Kände väl på sig, att söta far var ledsen åt att
mista henne i hela sex veckor och att han ville skjuta opp
i det längsta. Hon gick och ställde opp villkor för sig själv:
om det var mycket gräs på södra gärdet, så att söta far blev
riktigt nöjd, då skulle hon ta mod till sig och tala om resan.
Verkeligen såg det inte ut, som om hon snart skulle få
fara, för när de kom fram till södra gärdet, var det en
orimligt vacker skörd. Fröken Snövit märkte genast, att
söta far var belåten, för han började skämta med
Långe-Bengt, som var den största karl i socken, och säga, att han
fick lov att växa lite till. Han var inte större, än att gräset
stod över honom.
Långe-Bengt var inte sen att svara söta far. Han sa, att
om pastorn skulle hålla på att sköta sin jord såsom nu, så
skulle han snart inte få någon, som ville slå gräset åt honom.
Det var ett elände att ta sig fram genom en sån här vall.
Och de två Vetterpojkarna höll med Långe-Bengt och
försäkrade, att hellre ville de kämpa med alla västgötar på
Broby marknad än att slå ett sånt gräs ett annat år.
På detta var söta far tvungen att ge ett lika artigt svar,
och de stod alla tysta runtomkring honom och väntade. Ack,
jag tror, att fröken Snövit alltid ska minnas söta far just
sådan, som han stod där glad och vänlig mittibland sitt
folk och låtsades, att han funderade på svaret, för att det
skulle göra så mycket bättre effekt, då det kom.
Men ser man på! De fick aldrig höra söta fars svar, för
nu hände något oförmodat, som vände tankarna åt annat
håll.
Vad kunde det väl vara, som kom emot dem genom det
höga gräset? Vad kunde det vara, som inte gick, utan
tumlade, och som inte teg ett ögonblick, utan hela tiden skrek
och talade högt för sig själv?
Jag får säga, att fröken Snövit aldrig hade varit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
