Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag behöver väl knappt tala om hur mycket fröken
Snövit bad och tiggde söta far och hur innerligt bedrövad
hon var, att det inte hjälpte. Hon levde i ständig oro, att
jungfrun skulle rymma från dem, som hon hade rymt från
Borg.
— Jag tänker allt, att hon stannade, sa fostersystern.
— Ja, hon stannade, och det var fröken Snövit
obeskrivligt glad åt. Jungfrun till och med började att ta del i
hushållet. Hon ville inte gå hos dem och göra ingenting. Var
det likt, det?
Det var naturligt, att en sådan som jungfrun inte nöjde
sig med att laga vanlig simpel husmanskost, utan hon
anrättade på det fransyska viset, som det skulle vara i
grevehus. Och söta far, som i flera år hade varit informator i
förnäma familjer, levde om sin ungdom, när han fick smaka
färser och pastejer och starka såser. Det var då visst, att
det inte skulle gå någon nöd på honom, medan fröken
Snövit var borta. Det var också lugnande att märka, att söta
far inte skämtade så bittert med jungfrun, när hon hade
lagat en riktigt god rätt.
Än mer nöjsamt var det, att söta far och jungfrun båda
hade detta stora intresset för trädgårdsodling. Söta far kunde
få tala hur länge han ville om arkiater Linné och Hammarby
och Botaniska trädgården i Uppsala, utan att jungfrun
nånsin tröttnade att höra på honom.
Ack, det var visst trädgårdsskötseln, som försonade söta
far med tanken att ha jungfrun kvar. Eljest hade det säkert
aldrig gått. Fröken Snövit hade den att tacka för att hon
kunde vara vid riktigt gott mod, när hon for. Hon nästan
hoppades, att jungfru Vabitz och söta far skulle härda ut
med varandra, ända tills hon kom hem.
Men verkeligen hon ändå var fullt lugn, så länge hon var
borta, utan hennes tankar var hemma hos söta far alla
dagar och undrade om han retades med stackars Vabitz.
När fröken Snövit hade varit vid brunnen i två veckor,
kom från söta far ett obegripligt lustigt brev, som från
början till slut handlade om hur han och jungfrun hade
det. En kväll hade söta far fått besök av löjtnant Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
