Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kryddsängarna och det lilla roskvarteret väster om
byggningen.
Men det allra yppersta, som fanns i söta fars trädgård,
var ändå äppleträdena. Söta far hade både planterat och
ympat dem, och jag tror, att man får gå långa vägar, innan
man får se maken till den frukten, som de bar. När fröken
Snövit åt något av söta fars äpplen, tyckte hon, att de
smakade, som om de vore tillagade av solsken och sommarvärme.
Så vackra äpplen som denna sommarn hade fröken
Snövit aldrig sett i trädgården. Ack, sådana paradiser och
gyllen och astrakaner och kanniker och renetter och
vinteräpplen! Det var kanske inte så fullsatt på trädena som
eljest, men den frukten, som fanns, var desto vackrare. Inte
ett enda äpple var maskstunget, alla var jämnstora och
välformade. Alla astrakaner var genomskinliga, alla gyllen var
gullgula, alla paradiser var mörkt grönröda och alla
vinteräpplen var skönt rödkindade.
Verkeligen var inte äpplena så präktiga, att man talade
om dem i hela trakten. De var så stora och granna, att de
lyste ända upp till vägen, och resande kom ner till gården
och bad om lov att få gå in i trädgården och se på dem.
Nu må jag säga en sak. Så vackra och goda som äpplen
är, så är det dock stora bekymmer med dem. Och nog hade
det gått så de andra årena, att en stor mängd av
prästgårdsäpplena hade blivit bortstulna. Men i år kom knappast ett
enda äpple bort på det sättet, för söta mor var outtröttlig
att vaka över dem. Alltsedan slutet av augusti, då äpplena
började mogna, hade hon gått ute i trädgården och vaktat
varenda natt.
Och söta mor gjorde det, som var mer än så. Hon vaktade
äpplena också mot hemfolket. Hon skaffade hänglås till
trädgårdsgrindarna och lämnade aldrig ifrån sig nyckeln.
När söta mor fann en riktigt stor och klar astrakan, kunde
hon plocka den åt söta far, men varken mormor Beata eller
fröken Snövit fick smaka så mycket som ett äpple.
De andra årena hade de väl inte haft så vackra äpplen,
men då hade det varit mera glädje med dem. Då var det
ingen på gården, som inte hade fått sitt lystmäte. Och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
