Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömpannkaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mor. Men hon höll av prästdottern lika mycket, som om
hon hade varit hennes eget kött och blod.
Det var, som om fru Beata skulle ha några särskilda
konster för sig, för hur det än var på andra håll, så var
det alltid varmt och alltid städat och alltid rent på hennes
kammare. Hon hade bara ett rum, där hon både sov och
lagade mat, men hennes säng med vita sparlakan, som
hängde ner från en förgylld pil, var bara en prydnad till,
och detsamma kunde man säga om hennes små blanka
kopparkastruller och porslinstallrikarna i kärlhyllan.
Hon var prydlig och fin själv också, men hennes händer
var förstörda av gikt, så att fingrarna satt krokiga och inte
kunde böjas ut. Det var svårt att ta henne i hand; man
visste inte riktigt hur man skulle bära sig åt.
Prästdottern talade om vad de hade för ärende, och
mormor smålog åt dem och lovade, att hon skulle vara med.
Det var någon, som hon jämt väntade på, och hon ville veta
om han skulle komma nästa år.
Det blev bäst då förstås att stanna hos mormor och laga
drömpannkakan där.
Först tog de ner ett fat ur den lilla kärlhyllan bakom
spisen, och alla tre höll de i fatkanten, när de ställde det
på det lilla köksbordet.
Sedan skulle de ta fram en träsked. Och alla tre gick de
till det lilla hörnskåpet, som mormor hade till skafferi, för
att hämta skeden, alla tre höll fast i skedskaftet, när de bar
fram den till bordet och la den på fatet.
Så öste de tre skedar vatten i fatet, och alla hämtade
vattnet ur mormors kopparstanda, och ingen talade och
ingen skrattade, medan de höll på med den saken.
När detta var gjort, så la de tre skedar mjöl i vattnet.
Och alla tre höll de i skeden, när de stack ner den i
mjölkaret, alla tre lyfte upp den och la mjölet i vattnet. Ingen
släppte taget om skeden, ingen talade, ingen skrattade, och
ingen lät den minsta smula mjöl falla till golvet.
Sedan öste de i tre skedar salt.
Och inte heller nu var det någon, som talade eller
skrattade eller spillde ett enda korn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
