Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade blivit gift med en prostdotter, så var det väl inte så
mycket att hovera sig över. Längre än till att bli komminister
i Svartsjö hade han ändå inte hunnit, utan hade fått stanna
där hela livet. Det sas om honom, att han skulle ha varit
en duktig karl, men det var svårt att tro. Då skulle han väl
ha kunnat bli präst i någon större församling.
Visserligen hade han haft det bra, därför att han hade
ärvt Lövdala efter sina föräldrar och kunnat bo där. Han
hade inte behövt krusa bönderna för att få skatt eller offer.
Han satt på sin egen gård och redde sig själv och var lika
god som en av dem. Och det var väl detta, som de hade tyckt
om, både de och han.
På denna första Lövdalaprästens tid hade det visst inte
funnits något prästboställe, som hade hört socknen till, men
det fanns det ju nu. Det var en liten gård, som låg alldeles
bredvid Lövdala.
Hon tyckte, att det var ren illslughet av bönderna att
lägga prästgården så. De hade inte en smul frågat efter, att
det blev så långt för prästen att resa till kyrkan. De hade
haft annat i sikte, och det hade också lyckats dem. Den andra
Lövdalaprästen hade gift sig med en dotter till den första
och tagit Lövdala i arv och bott där. På det sättet hade
också han blivit en storbonde, som rådde sig själv, och inte
bara en fattig hjälppräst. Och han med hade stannat livet
ut i Svartsjö. Han skulle ha varit en särdeles predikant,
men det kunde hon inte heller tro. Hon inbillade sig, att
det bara var därför, att han hade varit gift med en av deras
egna prästdöttrar och bott på Lövdala, som Svartsjöfolket
påstod, att han hade haft så stora predikogåvor.
Prästfrun lyfte upp muffen och höll den för ansiktet.
Vägen gick fram rak och jämn över den gamla sjöbottnen,
och det kalla draget, som alltid kändes där, svepte om örona.
Men det bara satte fart i tankarna.
Se, det var just detta, att prästerna där i socknen
nödvändigt skulle bo på Lövdala, som gjorde det så omöjligt
att få en kortare kyrkväg.
Hennes man var nu den tredje prästen i ordningen, som
bodde där. Han hade gjort på samma sätt som företrädaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
