Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speciedalern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, och nog hade då barndomshemmet fått tjäna till mönster.
Det fanns lika många och lika stora rutor i fönsterna här
som där, och de halvrunda vindsgluggarna hade man gott
kunnat flytta från den ena byggningen till den andra, utan
att någon hade märkt skillnaden.
Det blev genast litet bättre rum åt hjärtat. Kanske var
det ändå ingen så stor dumhet att gå hit? Kanske att den
gamla prästdottern inte var så alldeles försvunnen, som hon
ville inbilla både sig själv och andra?
Förstun var mindre än den på Lövdala. Liksom där fanns
det halvrunda skåp i hörnena, och väggarna var gråstrukna
och överstänkta med svarta och vita färgprickar. I
trappuppgången syntes grova bjälkväggar just som där hemma,
och vindstrappan var vådlig och brant med små, täta steg.
Det gick säkert likaså bra här som i trappan på Lövdala
att hänga sig fast i ledstången och glida utför utan att röra
fötterna.
Mitt fram i förstun fanns en dörr, som ledde till ett stort
rum, som stod för de resandes räkning. Där råkade man
aldrig någon av hemfolket. Men prästdottern vred i alla fall
om nyckeln och tittade in. Det var, som hon hade väntat:
där var möblerat med gula björkstolar och vita slagbord,
alldeles som i saln på Lövdala. Inte en gång den stora
kallan saknades borta vid ena fönstret. En sak var det dock,
som var olika. De blå mattgångarna fanns där nog också,
men de hade inte samma mönster. Men då Maja Lisa tänkte
efter, förstod hon, att detta inte var mosters fel. Hon hade
vävt efter de gamla mattgångarna, som fanns i hennes
barndom. Det var de där hemma, som hade ändrat rutningen.
Prästdottern låste igen dörrn och blev därpå stående stilla
i förstun. Tårarna hade kommit henne i ögona. Men inte
trodde hon, att moster tyckte om något slags hjärtnupenhet.
Hon ville se lugn och glad ut, när hon kom in till henne.
Det var Maja Lisas vanliga tur! När hon öppnade dörrn
till storstugan, såg hon, att moster höll på att byka. Hon
hade en stor bykgryta hängande över elden, och bykkaret,
som var fullt av kläder, stod mittpå golvet, medan luten
sakta rann bort ur det. Nu skulle väl moster bli mer misslynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
