Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ögonblicket, då hon, så att säga, hade fallit över honom
och sagt, att han måste stanna i Finnerud och alls inte fick
tänka på Sjöskoga.
Måtte väl ha märkt då, att hon med var en människa.
Sedan dess hade han inte brytt sig om att se på henne, men
i stället hade han talat med henne under hela eftermiddagen,
och detta hade varit mycket nöjsamt, för Finnerudsprästen
var en snäll och naturlig och öppenhjärtig människa. Hon
hade haft lika lätt att tala med honom som med söta far.
Han hade tagit henne med sig ut efter middagen, för han
kunde inte sitta inne långa stunder i sänder, och de hade
gått fram och tillbaka på landsvägen, ända tills kvällen
skymde, och talat om hans bror.
Liljecronorna var av en gammal prästsläkt, de som hon.
Liksom hon kunde skryta med att mor och mormor och
mormors mor hade varit prästhustrur i samma församling, så
kunde de berömma sig av att far och farfar och farfars far
hade efterföljt varandra som prostar i samma pastorat.
Om dessa brödernas far hade fått leva, då hade väl Sven,
som var yngst i raden, fått studera, han som de andra. Men
när modern blev sittande som änka med en mängd av barn
att försörja, var hon inte i stånd att hålla honom i skola.
Däremot hade en gammal vän till prosten Liljecrona,
brukspatron Altringer på Ekeby, erbjudit sig att ta hand om
honom på det villkoret, att han fick uppfostra honom till
brukskarl. Detta anbudet hade deras mor tagit emot med
största tacksamhet, och när Sven var fjorton år, blev han
skickad till Henriksberg, som Altringer nyss hade köpt in.
Altringer ville, att han skulle få lära sig bruksdriften ända
från början, och detta gick till på så sätt, att han fick sopa
kontoret, dra in kol i smedjan och springa ärenden åt alla
människor.
Sven höll på med detta, tills han blev sjutton år. Men
då hände det en dag, att en av hammarsmederna blev illa
sjuk. Det kom bud efter bruksförvaltarn. Han begav sig till
bruksbyggningen, ställde sig i dörrn till smedens rum, såg
på honom en stund och gick sedan raka vägen till kontoret,
där inspektorn satt och skrev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
