Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett fruntimmer ville driva bort honom. Det hade han aldrig
förr behövt vara med om, och det kunde han rakt inte finna
sig i.
Visserligen var han ett stycke inne på fyrtitalet, men han
var en vacker karl alltjämt, och ingen kvinna hade ännu
kunnat motstå honom.
Fänriken stannade kvar. Ett par timmar satt han och
spelade bräde med prästen, och när denne i skymningen gick
ut för att ha några överläggningar med Långe-Bengt om
gårdsbruket, gick fänriken in i saln och företog sig att
konversera med prästfrun. Hon satt kapprak på en stol vid
fönstret och gjorde sig nytta av det lilla, som fanns kvar
av dager, för att stoppa färdigt ett par strumpor.
Örneclou började nu så där försöksvis tala om att han
kände, att han höll på att bli gammal. Och med årena hade
han kommit till bättre förstånd än förr. Det fanns bara
obeständighet och fladderaktighet hos de unga flickorna.
Han ämnade sluta upp med den fjärilleken och undrade om
inte kusin — han hoppades, att han som en gammal vän
till hennes man fick säga kusin? — kände till någon lite
äldre dam, ja, inte alltför gammal, men ändå ett par år
över de tjugo, som vore stadgad och huslig och ville ta sig
an en sådan stackare, som han var.
Prästfrun satt orörlig. I det matta skymningsljuset var
det inte gott att se vilken min hon hade satt på sig. Men
Örneclou tyckte sig märka en liten dragning över de smala
läpparna. Det var inte olikt, att hon satt där och gjorde
narr av honom.
Det var en förfärlig människa, som Lyselius hade gift
sig med! Det brukade väl vara det allra säkraste medlet
att komma till rätta med en äldre dam, detta, att intressera
henne för ens giftermålsplaner.
Örneclou hade aldrig i sitt liv talat med ett fruntimmer
om annat än kärlek eller giftermål. Han kunde inte hitta
på ett ord att säga i något annat ämne. Därför började han
med samma sak omigen. Han sa bara raka motsatsen till
det, som han hade kastat fram nyss förut.
— Jag ser allt, sa han, att kusin har hört så mycket om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
