Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stickorna slamrade till än en gång med samma häftighet.
— Det kanske inte är någon sanning heller? En får ju
höra förtal om alla människor.
Örneclou harklade sig.
— Kusin tvingar mig att förråda mer, än jag har lust till.
Men, som sagt, jag håller det för en plikt att låta kusin
få en klar inblick i affären. Jag bedyrar kusin, att jag inte
hade en aning om hur det stod till förrän vid mitt sista
besök hos Liljecrona kort före jul. Han var inte hemma, när
jag kom, men hans hushållerska tog emot mig på bästa sätt
och bad mig invänta husbonden. Nå, det dröjde rätt länge,
innan han kom, och under tiden började jag ett samtal med
kvinnan. Hon är på sitt sätt en syperb människa, vet kusin.
Inte av finnras, utan från svenskbygden, som de säger där
oppe, och så duglig, att man måste förvånas. Jag har alltid
beundrat det outtröttliga nit, varmed hon har gjort livet
i finnbygden uthärdligt för den stackars Liljecrona. — Nå,
vi sitter alltså och talas vid. Kusin förstår: hon är inte av
bättre folk, egentligen bara en bondpiga, men rätt förståndig
i allt, vad hon säger. Vi har emellertid inte växlat många
ord, förrän jag märker, att det är något, som oroar henne.
Jag talar vänligt — kusin vet, att jag förstår mig på
fruntimmer —, hon fattar förtroende till mig. Hon frågar mig
rentut hur jag tror att det ska bli, om Liljecrona får det
stora pastoratet. Han hade lovat henne redan för åtta år
sedan, då hon först kom dit upp, att gifta sig med henne,
så snart som han hade fått ett bättre gäll. Men nu var hon
rädd, därför att detta Sjöskoga var så alltför stort. Bara
inte Liljecrona skulle tycka, att hon inte var fin nog att
bli prostinna!
Kusin begriper, att hon var helt förtvivlad. Jag kunde inte
annat än lugna henne, så gott jag förstod, och jag lovade
henne att ta reda på Liljecronas planer. Nästa dag sa jag
Liljecrona rentut, att jag hade genomskådat deras
förhållande, och jag frågade honom varför han inte likaså gärna
legaliserade förbindelsen. Han svarade helt frankt, att han
hade varit för fattig. Ifall han gifte sig med sin piga, som
han uttryckte sig, bleve hon ju fru, och då måste han hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
