Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då orkade inte lilljänta hålla sig allvarsam längre, utan
hon började skratta.
Prästfrun förstod äntligen hur det hängde ihop. Hon
undrade om lilljänta hade lärt sig att sy, innan hon kom
till Lövdala.
— Nej, sa lilljänta, jag har inte tagit ett styng, förrn
jag kom hit.
Jaså, då var det väl någon här, som hade lärt henne. Var
det kanske mamsell Maja Lisa?
Lilljänta blev förskräckt, bara prästfrun nämnde
styvdottern. Hon skyndade sig att tala om, att det var den gamla
fru Beata på brygghuskammarn, som hade gett henne
undervisning.
— Det var bra roligt att höra detta, sa då prästfrun.
Tänk, att fru Beata kan sy med de händerna!
— Om hon kan sy! utbrast lilljänta. Det finns väl ingen
på gården, som kan sy som fru Beata.
— Då ska jag säga dig vad vi ska ta och göra, sa
prästfrun. Vi ska gå ner till fru Beata och tacka henne för att
hon har gett dig en så god lärdom.
Därmed tog hon lilljänta med sig, men prästfrun gick inte
raka vägen till brygghusflygeln, utan hon gjorde en lång
krok bortom stall och lagård. Fru Beata brukade hela dagen
sitta vid ett fönster, som låg så, att hon kunde se alla dem,
som ämnade sig till henne från stora byggningen, men hon
hade ingen utsikt åt lagårdshållet.
När prästfrun och lilljänta hade hunnit till den svåra
trappan, som gick fram och tillbaka på gavelväggen, bad
prästfrun, att lilljänta skulle springa före. Det gick så lätt
och ledigt för den, som var ung. Hon skulle komma efter
så vackert, hon. Ja, lilljänta sprang före och klampade i
trappan, så att det inte märktes, att någon smög sig upp
efter henne.
Fru Beata brukade alltid sitta med händerna i kors, när
prästfrun kom upp till henne. Och alltid brukade hon tala
om hur svårt det var, att hon inte mer dugde till något. Hon
hade varit en arbetsmänniska, hon med, i sin tid, fast hon
inte hade varit så duglig som Anna Maria Raklitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
