Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den låg, kunde man se ända bort till Löven och kyrkan, och
här hade nog de, som gick vall, suttit mången kväll och
spejat efter dem, som skulle komma och föra hem dem ur
vildmarken ner bland människor. Det kunde hon känna, när
hon satt här, att detta hade varit en plats för mycken tung
längtan.
Prästdottern sänkte huvudet i handen och suckade. De
fick komma snart, de, som skulle hjälpa henne. Hon kunde
inte stå ut länge till. Inte var det någon sjukdom över henne,
men hon höll på att dö av ledsnad och övergivenhet. Hon
skulle nog inte kunna släpa sig hit många fler gånger.
Det var dessutom inte bara hon, som behövde hjälp och
räddning, utan det var också Lövdala. Det var detta hemmet,
där hon älskade varenda sten, som nu höll på att gå förlorat.
De var inte längre komna än till sista dagarna av april,
och det blev kallt att sitta stilla. Hon begav sig sakta på
hemvägen, men nu tänkte hon inte alls på sig själv, utan
bara på Lövdala.
En söndag i slutet av mars hade söta far kommit hem
från kyrkan med den nyheten, att pastor Liljecrona hos
kungen hade undanbett sig att bli utnämnd till kyrkoherde
i Sjöskoga. Söta far hade talat om det vid middagsbordet,
och Maja Lisa hade blivit mycke röd och ivrig. Hon hade
genast frågat om söta far hade hört varför han inte hade
tagit emot det stora gället. Men härpå hade söta far inte
kunnat svara. Han visste bara, att pastor Liljecrona gjorde
mycket gott bland sina församlingsbor, och yttrade nu, att
han måtte vara en man av sällsynt förtjänst, då han kunde
försaka välstånd och hög samhällsställning för att stanna
hos dem, som behövde honom.
Söta mor hade också blivit på ett sällsamt sätt intresserad
av söta fars nyhet. Hon hade frågat om det verkligen var
sant, att Liljecrona nu var fri från Sjöskoga. Och då söta
far hade försäkrat henne, att så var, hade söta mor på sitt
burdusa sätt sagt ifrån, att hon tyckte, att söta far borde
söka det.
Söta far hade säkert inte varit svarslös många gånger
i sitt liv, men nu hade han blivit sittande tyst och bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
