Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANKLAGELSEN.
Alla människor på Lövdala var så nyfikna, att de knappt
kunde bärga sig. Kan man tänka sig, att förvaltarn på
Henriksberg hade kommit åkande i sällskap med ett
fruntimmer, som ingen människa kände, och att de inte hade
gått in i saln, som folk annars gjorde, när de kom för att
hälsa på, utan hade sökt upp prästen i hans rum och talat
ensamma med honom i flera timmar!
Varken prästfrun eller prästdottern eller hushållerskan
eller någon av pigorna var i stånd att fundera ut varför de
hade kommit. Kammarpigan, som hade hjälpt dem ur
åkdonet, hade märkt, att de såg allvarsamma och ledsna ut,
men det var också allt, vad hon kunde berätta.
Prästfrun gjorde det försöket att sätta sig i förmaket med
sitt arbete. Det rummet låg vägg i vägg med prästens, och
hade hon fått sitta kvar där, så hade hon nog snart kommit
underfund med vad de främmande hade för ärende. Men
hon hade inte suttit där i två minuter, förrän prästen
gläntade på dörrn och bad, att hon skulle flytta sig in i ett
annat rum. Detta, som de talade om inne hos honom, skulle
hon få veta i sinom tid av hans egen mun.
De främmande hade kommit så tidigt på eftermiddagen,
att prästfrun var orolig för att de inte hade fått någon mat.
Hon skickade kammarpigan in till söta far för att fråga om
hon skulle bjuda på middag, men kammarpigan kom
tillbaka med det beskedet, att de ingenting ville ha.
Så länge som pigan hade varit inne i rummet, hade ingen
sagt något. Det enda, som hon hade att berätta, när hon
kom igen, var, att det främmande fruntimret hade suttit och
torkat sig i ögona, som om hon skulle ha gråtit.
Drängen, som hade skjutsat dem, blev inbjuden i köket
för att få en bit mat. Han talade gärna om allt, vad han
visste, men det var inte mycket. Den där frua hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0160.html
