Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyn efter den andra gick fram över hans ansikte. Hon
förstod, att utom det, att söta far hade drabbats av något, som
gjorde honom djupt olycklig, var han också mycket ond.
Och fast hon inte alls kunde begripa hur detta var möjligt,
måste hon säga sig, att söta far var ond just på henne.
Ovillkorligen reste hon sig från den lilla pallen och
ställde sig, smärt och rak, framför söta far liksom för att
bättre kunna försvara sig.
— Nog ser väl söta far, att jag inte är klokare än förut.
Söta far såg ut, som om han inte hade väntat sig en sådan
genstörtighet. Han visste ju, att hon kände till historien,
men eftersom hon ville höra den en gång till, så hade han
ingenting emot att tala om den på sitt sätt. Hennes moster
i Svanskog hade kanske inte gett henne någon riktig
föreställning.
Maja Lisa fördristade sig att avbryta söta far. Moster
i Svanskog hade talat mycket om pastor Liljecrona, men
inte hade hon nämnt ett ord om hans hushållerska.
Söta far slog ut med handen. Det gjorde då detsamma,
om det var mostern eller någon annan, som hade burit fram
skvallret till henne. I alla fall kunde han förstå, att det var
något kvinnfolk, för de var alltid värst mot varandra. Om
en karl hade talat om saken, hade han på samma gång sagt
henne, att man måste sätta sig in i en människas ställning,
innan man fäller dom över henne. Hur många av dem,
som hade glatt sig åt att pastor Liljecrona så länge hade
stannat bland finnarna och verkat för deras upplysning, hade
besinnat hur han hade haft det? Först i dag hade söta far
vetat, att han hade bott i ett finnpörte med ett enda rum och
att hans lön knappast hade uppstigit till hundra daler. Vilket
arbete då för den person, som skulle förestå hans hus, att
hålla undan den värsta nöden! Hon, som satt där borta, hade
inte bara vävt hans kläder, hon hade också sytt dem. Hon
hade gått vall i skogen med hans kor och får, hon hade
under alla år, som hon varit i hans tjänst, gjort honom vida
mer nytta, än en bortskämd herrgårdsmamsell kunde drömma
om. Hon kunde räkna det som sin förtjänst, att pastor
Liljecrona hade kunnat göra sin goda gärning där uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
