Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att störta Liljecrona, så att hans plats i Sjöskoga må kunna
vinnas av en, som står henne än närmare. Och då kan hon
inte förlåtas, då kan hon inte mer kallas min dotter.
Under hela detta talet tänkte Maja Lisa på hur hon skulle
kunna överbevisa söta far, att hon inte hade skrivit biljetten.
Ack, om hon vid ett annat tillfälle hade hört denna historien
framföras med så stor vältalighet, hur den skulle ha rört
henne! Men nu kretsade tankarna endast kring den orättvisa,
som skedde henne själv och det inte bara av söta far. Hon
räknade inte på den stackars kvinnan, men hon tänkte på
den mannen, som hade följt med för att anklaga henne. Han
också trodde på anklagelsen. Han trodde, att hon hade
skrivit för att tigga sig till en man, som tillhörde en annan.
Hon vände sig plötsligt bort från söta far och såg på
Liljecrona.
Han hade inte haft sina ögon fästade på henne, men han
ryckte till, som om han hade känt hennes blick. Han såg
djupt sorgsen ut, men nu flög på en gång det goda leendet
över hans ansikte. Han sände henne ett lugnande ögonkast
liksom till ett barn, som har gjort en dårskap, och tycktes
vilja be henne att vara sansad, ingen stor fara vore för
handen. Därpå såg han strax bort igen.
Hon vände sig otåligt från honom, och medan söta far
ännu fortfor att tala, sökte hennes blickar upp mormodern.
Mormors ögon mötte hennes med stort allvar och med
nästan samma uttryck som Liljecronas. Mormor menade
tydligen som han: ”Var inte rädd, utan sansa dig!” Och
mormor såg strax därpå bort åt annat håll, åt samma håll
som Liljecrona.
Då tittade också Maja Lisa ditåt och märkte, att den, som
de båda betraktade, var söta mor.
Söta mor föreföll att vara besynnerligt altererad. Hon var
vitare än snö, och hennes ögon var virriga, så ungefär som
den morgonen, då Maja Lisa första gången hade mött henne.
Det var tydligt, att söta mor var uppfylld av en stor skräck.
Ett ögonblick undrade hon om söta mor hade skrivit
biljetten, men hon förkastade tanken, eftersom söta mor ju
inte var hemma i skrivkonsten. Det var inte underligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
