Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara öppna detta hans rätta hem för honom, så skulle han
kunna bli sig lik och övervinna det, som nu plågade honom.
Hon gick fram till fönstret, men hon behöll fioln i sin hand.
— Käre, sa hon, låt mig be dig om bara en enda sak,
innan du går! Ta fioln och spela en gång till! Jag är säker,
att det blev så svårt nyss för dig, därför att det var första
gången, sedan olyckan hände. Och jag kan inte tro, att det
ska vara så för alltid. Vill du inte göra ett försök, så att
jag till sist ändå får höra dig riktigt? Du må väl kunna
övervinna dig själv och spela för min skull! Du sa ju nyss,
att du inte hade lidit av detta svårmodet på hela vintern,
utan trodde, att du var botad. Kanske är det också så. Inte
får du tro, att det onda har kommit igen på allvar! Du ska
få se, att om du bara vågade spela än en gång...!
Han höjde på axlarna.
— Det är omöjligt, sa han. Det blir bara sjufalt värre.
Men hon envisades och bad.
— Du behöver aldrig göra något mer för mig. Inte kan
du vilja neka mig detta, nu då vi ska skiljas! Om du går
ifrån mig utan att spela, ska det ändå göra dig ont efteråt,
att du sa nej till det sista jag bad om.
Han såg lika misströstande ut, men han gav i alla fall vika.
— Jag vet hur det går, sa han, och du vet det också. Men
jag ska ändå göra dig till viljes.
Maja Lisa strök lätt med handen över fioln, då hon räckte
den till honom.
— Ack, käre, hjälp mig! viskade hon. Käre, hjälp mig!
Då Liljecrona tog emot instrumentet, låg redan det mörka
olycksmolnet över hans panna. Och när han nu drog de
första stråkdragena, kom tonerna fram lika förvirrade och
missljudande som nyss förut.
Han kastade en blick upp till Maja Lisa, liksom
förebrådde han henne, att hon hade lockat honom in i detta nya
eländet.
Maja Lisas hjärta klappade, så att hon knappt kunde
bärga sig, men hon ville inte visa någon rädsla. Hon stod
kvar i fönstret, och hon tvang fram ett förhoppningsfullt
leende på sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
