Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i fjärran västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminna mig, att jag någonsin har sett detta ställe
eller hört ert namn.»
»Det kommer an på, att vi bo så långt ifrån
vägen», var svaret. »Det kan väl vara en sex år,
som vi bott här. Vi försökte först på ett annat
håll, men det gick inte, utan vi fingo sälja med
förlust och börja på nytt igen.»
»Går det bättre här?»
»När man trälar och släpar från morgon till
kväll, så kan man ändå nätt och jämt uppehålla
lifvet.»
»Det yngsta barnet är alltså födt här», sade
pastorn efter några ögonblicks tystnad. »Jag kan
ej påminna mig, att jag döpt det.» Och då fru
Björk i stum förvåning stirrade på honom,
fortsatte han: »Jag är pastor i denna församling och
har att aflägga räkenskap för er inför Gud, och
därför har jag väl rättighet att fråga, om ert barn
är döpt.»
Förlägenhet och sårad stolthet stredo om väldet
hos fru Björk. »Herr pastor», utropade hon, »vi
äro inga hedningar. Greta, som är född hemma
i Tyskland, blef döpt, när hon var fjorton dagar
gammal. Min mor var en from kvinna, och
hon skulle väl ha vändt sig i grafven, om det ej
hade blifvit gjordt. Och Karl och Herman ha vi
också låtit döpa, det dref jag igenom, fast min
man inte ville det för det myckna besvärets skull.
Bara den minste — ack, herr pastor, det var
svåra tider och fullt med arbete, och man är ändå
inte mer än människa. Allt skulle ske på en
gång, och så blef det så länge uppskjutet, att det
till slut blef alldeles bortglömdt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
