Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små räfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om vi ville tala om att stjäla, supa, svärja,
ljuga och sådant, så vore det alltsammans ’stora
räfvar’, och sådana är det icke svårt att stänga
ute; dylika grofva synder skulle aldrig pappa tillåta
i sitt hem. Men det finnes också ’små räfvar’,
och dem måste vi noga vakta på, ty det är dessa,
som förstöra vingården.»
»Men hvad är det då, mamma?»
»Jag har ofta tänkt», svarade modern, »att
det är en mängd småsaker, som störa friden och
trefnaden inom mången familj. Slarf, oordning
och opålitlighet i uppfyllandet af de små plikterna
kunna göra mycken otrefnad i hemmet. Ett häftigt
ord, en ovänlig blick, ett mulet ansikte kan
fördystra hela omgifningen. Vårdslöshet eller glömska
af en obetydlig sak, som man har fått sig ålagd,
vållar ofta många ledsamheter. Om du, lilla Karin,
i dag hade med omsorg, gladt och villigt gjort
hvad du borde, hade pappa ej blifvit missnöjd
och vi hade ej behöft stå och vänta, som vi nu
fingo göra, innan det blef i ordning att läsa
bordsbönen och sätta sig till bords. Förstår du nu
hvad jag menar med de små räfvarna, som
fördärfva vingårdarna?»
»Ja», svarade Karin med tårar i ögonen. Jag
skall försöka att komma ihåg bättre hädanefter.»
»Men då måste du också bedja Gud om
välsignelse och hjälp därtill, att du må kunna
undvika allt, som kan såra eller reta dem du har
omkring dig.»
»Vet mamma», sade Karin, »jag skall börja
strax. Karl bad mig i morse, innan han reste
bort, att jag skulle laga hans gamla handskar,
innan han kommer hem i kväll. Det är bäst att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
