Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
körsbärsröda silke gick i vågor, då han såg sig om efter
de båda andra lika andfådda flickorna.
Pianot var en miniatyrflygel, en elegant pjäs i vitt
och guld, i stil med rummet. Det stod ett stycke från
väggen, så att det fanns en möjlighet för Lute att
komma undan åt någotdera hållet. Forrest reste sig
och såg på henne över det breda instrumentet. Då
han hotade att hoppa över det, ropade Lute
förfärad:
»Dina sporrar, Dick! Dina sporrar!»
»Ge mig tid att ta av mig dem», föreslog han.
Då han böjde sig ner för att ta av dem, gjorde
Lute ett försök att rusa ut, men drevs tillbaka bakom
pianot.
»All right», brummade han. »Må det komma över
ditt huvud! Om pianot blir skrapat, skvallrar jag
för Paula.»
»Jag har vittnen», flämtade hon och antydde med
sina glada blå ögon de unga varelserna i dörrarna.
»Det är bra, min lilla vän.» Forrest drog sig
tillbaka och måttade med händerna. »Jag kommer över
till dig.»
Ord och handling voro ett. Han tog stöd med
händerna mot pianot och hoppade över det; de farliga
sporrarna voro minst en fot över dess blanka vita
yta. Samtidigt dök Lute och kröp på händer och
fötter under pianot. Men hon stötte huvudet, och
innan hon hunnit kravla sig ut hade Forrest kilat
rundt om pianot och höll henne nu fången under det.
»Kom fram!» kommenderade han. »Kom fram och
ta in medikamenterna!»
»Vapenstillestånd!» bad hon. »Vapenstillestånd, ädle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
