Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brådmogenhet och faderns demokratiska åsikter var att
unge Dick sattes i elementarskola det sista året för
att lära sig att demokratiskt fraternisera med söner
och döttrar till arbetare, handlande, krogvärdar och
politiker.
I fråga om deklamation eller bollspel voro hans
fars millioner honom ej till någon hjälp då det gällde
att tävla med Patsy Halloran, det matematiska
underverket, vars far var murargesäll, eller med Mona
Sanguinetti, som var urstyv i tennis och vars mor
hade grönsakshandel. Ej heller voro hans fars
millioner honom till den ringaste nytta, då han kastade
av sig jackan och utan boxhandskar klådde upp eller
lät slå sig knockout av Jimmy Botts, Jean Choyinsky
och de andra grabbarna, som några år därefter gåvo
sig ut i världen för att inhösta pengar och ära, en
generation av prisboxare som endast det ungdomliga,
manliga och skummande San Francisco kunde ha
frambragt.
Det klokaste Lycko-Forrest gjorde för sin gosse
var att ge honom denna demokratiska uppfostran.
Inom sig glömde unge Dick aldrig att han bodde i
ett palats med många tjänare och att hans far var en
mäktig och ansedd man. Å andra sidan lärde unge
Dick tvåbent och tvånävad demokrati. Det gjorde
han då Mona Sanguinetti vann på honom eller då
Berney Miller kom in långt före honom i
kappspringning.
Och då Tim Hagan med sin raka vänsterstöt för
hundrade gången på hans blödande näsa och
uppsvullna mun och med sin eviga högerhook i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
