Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jaktmarker. Den konsten hade han lärt sig av sin far,
och han arbetade och sportade, levde friluftsliv och
expedierade sina tre gymnasieår på ett år utan att
anstränga sig. Han fiskade, jagade, samm, idkade
kroppsövningar och beredde sig samtidigt till
universitetet. Och han invaggade sig ej i några illusioner. Han
visste att han gjorde det emedan hans fars tjugu
millioner hade givit honom makt därtill. Penningen
var ett verktyg. Han varken över- eller underskattade
den. Han använde den till att köpa vad han ville ha.
»Det besynnerligaste sätt att slösa jag någonsin har
hört talas om», sade mr Crockett, då han gick igenom
Dicks årskonto. »Sexton tusen för undervisning noga
specificerat, inberäknat järnvägsbiljetter, drickspengar
och patroner åt lärarna.»
»Men han tog i alla fall sin examen», sade mr
Slocum.
»Och det på ett år», brummade mr Davidson. »Min
dotterson kom in på Belmonts lyceum samtidigt, och
om lyckan är god dröjer det ännu i två år innan han
blir student.»
»Allt vad jag har att säga», förklarade mr Crockett,
»är att hädanefter får den där gossen göra av med sina
pengar alldeles som han vill.»
»Och nu skall jag ta det lätt», sade Dick till sina
förmyndare. »Här står jag nu precis där jag ville och
är flera år före mina jämnåriga i fråga om
världskännedom. Jag vet saker, goda och dåliga, viktiga
och oviktiga, om män och kvinnor och livet, och ibland
tvivlar jag till och med själv att det är sant, det
som jag vet. Men jag vet det.
»Hädanefter ämnar jag inte rusa. Jag har hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
