Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUNDE KAPITLET.
Medan Dick Forrest ögnade igenom broschyren om
svinpest, började det genom hans öppna fönster
tvärsöver den breda gården komma ljud som antydde
att hon nu var vaken, den unga damen som satt
och smålog i träramen bredvid hans bädd och som
för inte så många timmar sedan hade lämnat efter
sig på golvet i hans sovloggia den lilla skära
spetsmössa, som Oh My så omtänksamt hade räddat.
Dick hörde hennes röst, ty hon sjöng som en fågel
då hon vaknade. Han hörde henne drilla ut genom
de öppna fönstren i den långa flygel som var hennes.
Och han hörde henne sjunga i pation där hon
också till sist upphörde att gräla med sin Airdalehund
och banna valpen som var så syndigt intresserad av
de rödgula japanska guldfiskarna i fontänskålen.
Han kände sig glad över att hon var vaken. Det
var en glädje som alltid var lika livlig. Han som
själv var uppe flera timmar tidigare hade alltid en
känsla av att Stora huset inte var riktigt vaket förr
än han hörde Paulas morgonsång från pation.
Men sedan han erfarit glädjen att veta henne vara
vaken glömde han henne som vanligt för sina affärer.
Hon gled ut ur hans medvetande då han åter
fördjupade sig i broschyren om svinpest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0087.html
