Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvalitet, eggades till att ändra sin order till tjugu
vagnslaster.
Då de kommit tillbaka till Stora huset och Naismith
och han höllo på att krita sina köer för att sluta det
avbrutna partiet, sade han:
»Det är mitt första besök hos Forrest. Han är en
trollkarl. Jag har köpt får i de östra staterna och
importerat från Europa. Men de här övergå allt vad
jag har sett. Ni lade väl märke till att jag fördubblade
min order. Köparna i Idaho komma att bli som
galna efter dem. Jag hade endast köporder på sex
vagnslaster och eventuellt två till beroende på mitt eget
omdöme, men om inte varje köpare fördubblar sina
order då han får se de här fåren och om det inte blir
rusning efter vad som finns kvar, förstår jag mig
inte på får.»
Då lunchgonggongen ljöd första gången — en stor
bronsgonggong från Korea, som aldrig fick signalera
förr än det var alldeles säkert att Paula var vaken —
slöt Dick sig till de unga vid guldfiskfontänen på
den stora pation. Bert Wainwright — olika tillrådd
av sin syster Rita och av Paula och hennes systrar
Lute och Ernestine — försökte med en håv fånga
en ovanligt grann fisk, vars storlek, färg och
egendomliga fenor ingivit Paula den idén att överflytta
honom till hennes särskilda avelscistern i fontänen på
hennes privata patio.
Under hög stämning och mycket skrik och skratt
utfördes bragden, den stora fisken släpptes i en
bleckbalja och bars bort av den italienske trädgårdsmästaren.
»Nå, vad har du för nytt att förkunna?» sade
Ernestine då Dick kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
