Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade träffat dig någon gång förr — Sydafrika, inte
sant? Eller Philippinerna?»
»Just han. Sydafrika var det. Evan Graham.
Nästa gång vi träffades var på en postångare på
Gula havet. Sedan korsade våra vägar varandra tio
tolv gånger utan att vi träffades, ända till den där
kvällen på café Venus.
»Han lämnade Bora-Bora på väg österut två dagar
innan jag ankrade där under västlig kurs på väg till
Samoa. Jag reste från Apia med brev till honom
från den amerikanske konsuln dagen innan han kom
dit. I Levuka skulle vi ha träffats om vi bara hade
lugnat oss i tre dagar — jag seglade med »Wild
Duck» på den tiden. Han lade ut från Suva som
gäst på en engelsk kryssare. Sir Everard im Thurn,
brittisk guvernör över Söderhavsöarna, lämnade mig
flera brev till Graham. Jag lyckades varken träffa
honom i Port Resolution eller i Vila på Nya
Hebriderna. Ser du, kryssaren var ute på galej. Jag höll
jakt på honom genom Santa Cruz-gruppen. Likaså
mellan Salomonsöarna. Efter att ha tagit sig en titt
på människoätarbyarna vid Langa-Langa ångade
kryssaren ut på morgonen. På kvällen kom jag. Jag fick
aldrig avlämna de där breven personligen, och nästa
gång jag såg honom var på café Venus för två år
sedan.»
»Men vem är han?» frågade Paula. »Och vad har
han för ställning i världen?»
»Jo, först och främst, om jag skall börja med slutet,
så är han pank — d. v. s. pank ur hans synpunkt.
Han har kvar flera tusen om året, men hela arvet
efter hans far är borta. Nej, han har inte slösat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
