Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne skrattade, besvarade hälsningen och red före
ut på vägen genom syrenhäcken.
»Vem ... vem var det?» frågade Graham.
»Paula ... min hustru, pojkflickan, barnet som
aldrig blir fullväxt, den käckaste lilla fläkt av
rosendoft som någonsin uppenbarat sig i kvinnogestalt.»
»Jag hade riktig hjärtklappning», sade Graham.
»Utföra dina damer ofta sådana bragder?»
»Det var första gången», svarade Dick. »Det var
Mountain Lad. Hon red direkt ner i dammen med
honom, lät honom åka kälckbacke utför den
sluttande dammväggen, fastän han är så väldigt tung.»
»Hon vågade både hans och sitt liv.»
»Och hans liv är värdt 35,000 dollars», smålog
Dick. »Det är just vad ett konsortium hästuppfödare
bjöd mig för honom i fjol. Och vad Paula beträffar
skulle hon varenda dag kunna totalt ruinera mig och
hela mitt liv genom sina olyckshändelser — men
det gör hon inte. Det händer henne aldrig några
missöden.»
»Jag skulle inte ha gett två pence för hennes liv,
om han hade gått baklänges.»
»Men det gjorde han inte», svarade Dick lugnt.
»Det beror på Paulas tur. Hon är seglivad. Jag
har haft henne med mig i granateld, då hon faktiskt
kände sig besviken över att hon inte blev träffad
eller dödad eller nästan dödad. Fyra batterier öste
granater över oss på en miles håll, och vi måste rida
uppför en halv miles backe innan vi kunde söka
skydd. Jag tyckte verkligen att jag hade rätt då
jag beskyllde henne för att hon red långsamt med
flit. Hon erkände det »lite grand». Vi ha nu varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
