- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
123

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyfta det och dess ljudande strängar med sina
händers manliga styrka och säkerhet. Och sedan sjönk
hon eller tog ett språng — han kunde inte säga
vilketdera — ner i det följande outsägligt rena och
ljuvliga andandet, så som han endast hört män göra det.

Hon fortfor att spela med ett lugn och en kraft som
han alis icke väntat av den lilla nästan flickaktiga
kvinna han mellan sina halvt slutna ögonlock såg
bakom ebenholtslocket på det ofantliga pianot, som hon
behärskade liksom hon behärskade sig själv och
kompositören. Hennes anslag var bestämt och myndigt,
lydde hans dom, då préludet dog bort i förtonande
ackord, medan luften ännu tycktes vibrera av den
kraft hon utvecklat.

Medan Aaron och Terrence disputerade i hetsiga
viskningar på fönsterdivanen och Dar Hyal sökte efter
andra noter på Paulas tillsägelse, såg hon på Dick
som släckte den ena taklampan efter den andra, tills
Paula satt där i ett mildt skimmer som kom det matta
guldet i hennes toalett och hennes hår att glittra.

Graham såg det höga rummet bli ännu högre i
denna dämpade belysning. Det var tjugusju meter
långt och gick genom två våningar; utmed ena väggen
löpte ett galleri, vars bröstvärn var behängt med skinn
av vilda djur, handvävda filtar från Oaxaca och
Ecuador och tapas, som kvinnorna på Söderhavsöarna vävt
och färgat med växtsafter. Det liknade en festsal
i en medeltidsborg, och Graham saknade nästan det
långa bordet i midten med sina tenn- och silverkärl
och med bortkastade köttben under, där stora hundar
gnagde på dem.

Sedan, då Paula spelat tillräckligt Debussy för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free