Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträdde Ernestine Desten i morgonmössa och en
förtjusande morgonrock och uttalade sin förvåning över
att se så många ottfåglar.
Då de alla tre reste sig från bordet, hälsade de
på Lute Desten och Rita Wainwright, som nu anlände.
Inne på biljarden tillsammans med Bert fick Graham
veta att Dick Förrest aldrig visade sig vid frukosten,
att han arbetade på sängen från småtimmarna, fick
kaffe klockan sex och endast i sällsynta undantagsfall
träffade sina gäster före lunchen halv ett. Vad Paula
Forrest beträffade hade hon, enligt vad Bert upplyste,
ondt om sömn, steg sent upp, bodde innanför en dörr
utan låsvred i en rymlig flygel med en hemlig patio
som till och med han blott hade sett en enda gång,
och endast sällan, då det gällde utflykter, visade hon
sig före halv ett, ofta ej ens då.
»Ser ni, hon är frisk och stark», förklarade han,
»men född sömnlös. Hon har aldrig kunnat sova,
inte ens som litet barn. Men det har aldrig skadat
henne, ty hon har stark vilja och låter det inte
inverka på nerverna. Hon är den mest energiska varelse
man kan träffa på, och i stället för att bli utom
sig då hon inte kan sova, befaller hon sig själv att
vara lugn, och då blir hon lugn. Det där kallar hon
för sina vita nätter! Hon somnar kanske i
daggryningen eller klockan nio, tio, och då sover hon hela
dagen och kommer ner till middagen så pigg som
helst.»
»Det har väl någon rent fysisk orsak», antog
Graham.
Bert nickade.
»Det skulle vara ett stort obehag för nittionio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
