Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan inte förstå det själv. Det är som om en liten flicka
råkat komma in på ett laboratorium och blandat ihop
kemikalier på Guds försyn och åstadkommit styvare
kombinationer än någon gråskäggig kemist.»
De tre männen veko in på en sidoväg uppför en
skogbeväxt hålväg, där det rann en liten vårbäck,
och kommo ut på en vidsträckt platå med frodigt
bete. Det första Graham såg var en bakgrund av
ett- och tvååriga föl, mot vilka han såg sin värdinna
avteckna sig på ryggen av fullblodshingsten Fop, som
stod på bakbenen och slog i luften med framhovarna
och gnäggade gällt. De höllo in sina hästar och sågo på.
»Han ställer nog till en olycka till sist», mumlade
veterinären buttert. »Den där Fop är inte säker.»
Men Paula, som ej visste av att hon hade åskådare,
uppgav ett skarpt befallande rop, satte sporrarna i
Fops silkesblanka sidor och tvingade honom ner på
alla fyra, och där stod han nu orolig och tuggade på
betslet.
»Vet du vad du utsätter dig för?» sade Dick mildt
förebrående, då de tre kommo fram till henne.
»Å, jag kan sköta honom», svarade hon mellan
sina hårdt sammanbitna tänder, medan Fop med
bakåtlagda öron och ilsket gnistrande ögon nafsade efter
Grahams ben, och han skulle ha bitit honom om hon
inte med ett hastigt ryck i tygeln vridit hans huvud
åt sidan och givit honom en skarp upptuktelse med
bägge sporrarna.
Fop skalv, gnäggade och stod stilla för ögonblicket.
»Det är det gamla vågspelet, den vita rasens
vågspel», skrattade Dick. »Hon är inte rädd för honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
