- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
163

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ackompanjemang. Hon sjöng flera tyska kärlekssånger
å rad, men endast för gruppen omkring henne och
inte för hela sällskapet, och Evan Graham fann, nästan
med nöje, att han äntligen hade upptäckt en brist hos
henne. Hon kunde ju vara en utmärkt pianist,
ryttarinna och simkonstnärinna, men det var tydligt att
hon inte var någon storartad sångerska, trots sin
musikaliska talang. Denna slutsats nödgades han
emellertid snart modifiera. Sångerska var hon, en
fulländad sångerska. Röstens svaghet var endast relativ,
när allt kom omkring. Hon hade inte stor röst; det var
en mjuk röst, en fyllig röst med samma varmt
vibrerande klang som hennes skratt, men den volym som är
så nödvändig för en stor röst fanns icke. Öra och
röst tycktes vara felfria av naturen, och i hennes sång
låg känsla, konstnärskap, skolning, intelligens. Men
volymen — den var endast helt vanlig, tyckte han.

Men kvaliteten — den fäste han sig mest vid. Det
var en kvinnoröst, präglad av feminin känsla. Den
vittnade om det kraftigaste temperament — dämpat av
självtukt, lydde hans nästa reflexion. Han måste
beundra det sätt varpå hon höll sig inom sin rösts gränser.
Därvidlag vann hon stora segrar.

Och medan han tankspridt nickade till O’Hays lilla
föredrag om operans tillstånd, började Graham undra
om Paula Förrest, som var så fullständigt herre över
sitt temperament, också skulle behärska det då det
gällde djupare lidelser. Detta var en utmaning —
baserad på nyfikenhet, det erkände han, men endast
till en del, över och bortom och under allt detta var
det en utmaning till det maskulina hos honom.

Det var en utmaning som gjorde honom tankspridd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free