- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
176

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och tänk på Villa», svarade Dick med ett skratt
vars bitterhet ej undgick Paula. »Om han vinner säger
han att han skall fördela jorden bland arbetarna.
Sedan kommer turen till gruvorna. Hur mycket tror ni
att vi ha betalat ut till det konstitutionella partiet
under det sista året?»

»Över hundratjugu tusen», svarade Braxton.
»Oberäknat femtio tusen i omyntat silver till Torenas,
innan han drog sig tillbaka. Han ryckte i ilmarscher
till Guaymas med sin armé och inskeppade sig till
Europa med den. Jag skrev till er om allt det där.»

»Om vi hålla arbetet i gång, Jeremy, ska de
trakassera oss i evighet amen. Jag tror det är bättre
att vi sätta gruvorna under vatten. Om vi äro
duktigare till att skapa rikedom än de där skälmarna,
ska vi också visa dem att vi kunna förstöra rikedom
lika lätt och ledigt.»

»Det är just vad jag säger till dem. Och de småle
och upprepa att det eller det frivilliga anbudet under
tvingande omständigheter skulle vara mycket antagligt
för revolutionscheferna — de mena sig själva. De
höga cheferna få aldrig se så mycket som tio procent
av pengarna. Då lägger jag fram för dem vad vi ha
åstadkommit. Stadigvarande arbete för fem tusen
arbetare. Avlöningen höjd från tio centavos om dagen
till hundratio. Jag visar dem mina arbetare —
tiocentavoskarlar då vi antogo dem och fempesoskarlar
nu då jag visar dem. Men svaret blir samma leende
och samma klåda i fingrarna och samma
beredvillighet att ta emot en frivillig gåva av oss för
revolutionens heliga sak. Gamle Diaz var en rövare;, men
han var en anständig rövare. Jag sade till Arranzo:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free