- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
201

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tant, mrs Tully, hade till stor missräkning för
Graham (ty han hade hoppats att av henne få höra
mycket som han ville veta om Paula) rest efter några
dagars vistelse där. Det talades litet om att hon skulle
komma tillbaka och stanna längre, men som hon nyss
kommit tillbaka från Europa hade hon en mängd
skyldighetsvisiter att göra, som hon måste avbörda
sig innan hon kunde resa bort för sitt nöjes skull.

O’Hay, kritikern, hade måst stanna flera dagar för
att hämta sig efter den musikaliska batalj filosoferna
utkämpat mot honom. Det hade varit Dicks idé.
Striden hade börjat tidigt en kväll, då ett skenbart
tillfälligt yttrande av Ernestine hade givit Aaron
Hancock anledning att låta den första bomben slå ner midt
i O’Hays djupaste övertygelser. Dar Hyal, en villig
och ivrig bundsförvant, hade företagit ett
flankangrepp med sin teori om musikens dekadans. Och
bataljen hade rasat tills den hetlevrade irländaren, utom
sig över den upptuktelse de båda skickliga logikerna
givit honom, med stor lätthet antog Terrence Mc Fanes
vänliga inbjudan att följa med honom ner i den
fridfulla herrsalongen, där de båda vid en lugnande bål
och fjärran från barbarerna, kunde få sig ett
förtroligt samtal om verklig musik. Klockan två på
morgonen hade O’Hay, berusad och med rullande ögon,
förts i säng av Terrence, som gick kapprak och stadig
i knävecken.

»Var inte ledsen», sade Ernestine sedan till O’Hay
med ett glitter i ögonen som kom honom att gissa sig
till komplotten. »Det var bara vad man kunde vänta.
De där pratsjuka filosoferna kunna till och med göra
ett helgon till drinkare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free