Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Wombolds kommit en masse, blev Graham
ensam, då alla bridgeborden voro fullsatta. Paula
satt vid pianot. Då han närmade sig henne såg
han en snabb glimt av belåtenhet i hennes ögon,
när hon fick se honom, men den försvann genast.
Hon gjorde en liten rörelse som för att resa sig,
som ej undgick honom, lika litet som hennes lugna
sätt att frångå denna impuls och sitta kvar.
Hon var genast sig själv sådan han alltid hade
sett henne — fastän han hade verkligen sett henne
ganska litet, tyckte han — medan han pratade vad
som föll honom in och bläddrade i hennes sångnoter.
Han försökte än den ena än den andra sången med
henne och lämpade sin starka bariton efter hennes
lätta sopran med en framgång som kom
bridgespelarna att ropa på mera.
»Ja, jag är rentav sjuk av längtan att få komma
ut och resa igen med Dick», sade hon under en paus.
»Om vi ändå kunde ge oss av i morgon! Men Dick
kan inte resa än. Han är för djupt inne i för många
experiment och historier på ranchen här. Vad tror
ni att han har för sig? Som om han inte hade
tillräckligt att stå i, ämnar han nu revolutionera
handelsvärlden, eller åtminstone Californiens och
Stillahavskustens, genom att låta köparna komma till
ranchen.»
»Men det göra de ju redan», sade Graham. »Den
första person jag träffade här var en uppköpare från
Idaho.»
»Nej, Dick menar det som en institution — att låta
dem komma i massa på bestämd tid. Inte en vanlig
auktion heller, fastän han säger att han skall locka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
