Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför satt han här och red på Dick Forrests häst?
frågade han sig själv. Varför var han nu ej på väg
till stationen för att fara med det första tåget som han
antecknat ur tidtabellen? Denna ovanliga svaghet och
obeslutsamhet var en ny roll för honom, tänkte han
bittert. Men — och han råkade i eld och lågor vid
den tanken — detta var hans enda liv, och hon var
den enda kvinnan i världen.
Han lät sin häst vika åt sidan för att låta en hjord
Angoragetter gå förbi. Alla voro mödrar och de voro
flera hundra; de drevos långsamt framåt av baskiska
herdar, med många pauser, ty varje get åtföljdes av
en killing. I hästhagen funnos många ston med
nyfödda föl, och en gång måste han i tid vika av in
på en sidoväg för att undvika en flock på trettio
ettårshingstar, som drevos tvärs över ägorna. Deras
eldighet smittade hela ranchen så att luften var full
av gälla gnäggningar och stonas svar, medan
Mountain Lad, utom sig vid åsynen av så många rivaler,
rusade av och an i hagen och oupphörligt trumpetade
ut sin utmanande övertygelse att han var den
grannaste och stoltaste hingst i världen.
Dick Förrest red in på sidovägen med sin eldige
Outlaw, strålande av förtjusning över den storm som
rasade bland hans många djur.
»Fruktsamhet! Fruktsamhet!» utropade han, i det
han höll in sin häst, om det kan kallas att hålla in
ett ilsket sto, som oupphörligt nafsade med tänderna
än efter hans ben, än efter Grahams eller i
vanmäk-tigt raseri sparkade bakut och anföll tomma rymden
med bakhovarna ett dussin gånger.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
