Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan pation. Men Paula! lian ertappade uttrycket i
hennes ögon. Hennes blick gällde honom. Tvivel,
grubbel, nästan oro lästes i hennes ögon, men i detta
korta ögonblick hann han ändå lägga märke till att
det var en djup och forskande blick — nästan, tänkte
han, som om hon kastat en blick i ödets nyss
uppslagna bok. Hennes ögon blevo ostadiga och gledo
undan, och färgen på hennes kind stegrades. Två
gånger rörde hon på läpparna för att säga något,
men i sitt bryderi över att ha blivit ertappad kunde
hon ej få fram ett ord. Graham räddade den
pinsamma situationen genom att säga helt nonchalant:
»Jag har nyss läst De Vries’ panegyrik över Luther
Burbanks verksamhet, och jag tycker att Dick är för
husdjuren vad Burbank är för de odlade växterna.
Ni ä’ livskapare här — ni forma om stoffet till ny
skönhet och nytta.»
Paula, som nu hämtat sig, skrattade och höll till
godo med komplimangen.
»Då jag ser på vad jag åstadkommit», fortfor
Graham i allvarligaste ton, »är jag rädd att jag bara
kan se tillbaka på ett bortkastat liv. Varför slog
jag mig inte på att uträtta något? Jag är förfärligt
avundsjuk på er båda.»
»Vi ha verkligen på vårt samvete att en väldig
massa levande varelser ha blivit födda», sade hon.
»Man riktigt kippar efter andan då man tänker på
ansvaret.»
»Ranchen har i sanning en prägel av fruktsamhet»,
smålog Graham. »Aldrig förr har jag fått ett
sådant intryck av liv som blommar och sätter frukt.
Allting här frodas och förökar sig ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
