Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelium», fortfor Paula. »Om ni hade varit svaga,
skulle ni ha predikat den svages evangelium och vändt
den andra kinden till. Men ni båda muskulösa jättar,
när man slår er, vända ni inte den andra kinden till,
just därför att ni äro de ni äro . . .»
»Nej», avbröt Dick lugnt, »vi ryta genast: ge honom
på skallen! och så ge vi honom på skallen. Hon har
porträtterat oss, Evan, med hull och hår.
Filosofien, liksom religionen, är vad mannen är och formas
av honom efter hans eget beläte.»
Och medan samtalet bredde ut sig över hela
världen, fortfor Paula att sy och såg de båda kraftfulla
männen för sig, beundrande, reflekterande, utan den
självsäkerhet som fanns hos dem, medveten om att
hon höll på att släppa efter övertygelser som hon
så länge hyllat att de tycktes utgöra en del av henne
själv.
Senare på kvällen gav hon uttryck åt sin oro.
»Det besynnerligaste är», sade hon till svar på ett
yttrande som Dick nyss fällt, »att rnan inte kommer
ur fläcken genom att filosofera för mycket över livet.
Filosofisk atmosfär är förvillande — åtminstone för
en kvinna. Man hör så mycket om allting och emot
allting, att ingenting är säkert. Till exempel, vår
hästspecialist Mendenhalls hustru är lutheran. Hon
tvivlar inte på någonting. Allt är fixerat, ordnat,
orubbligt. Hon vet ingenting om planeternas
vandringar och isperioderna, och om hon visste något
skulle det inte på minsta sätt rubba hennes regler
för hur män och kvinnor skola handla i detta livet
och med tanke på det nästa.
»Men här hos oss slå ni två kraftkarlar in edra
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
